Att koka en groda ekumenisk

En gammal myt talar om att: Om man lägger en levande groda i kallt vatten och värmer upp det långsamt så märker den inte vad som händer. Till slut dör grodan och kokar och den har aldrig märkt vad som hände.

Är tillbaka på land efter två veckors missionerande till sjöss. Väldigt spännande veckor med många spännande människor. Har fått berättat för mig om det religiösa slaveriet i den småländska pingströrelsen på 50-talet, träffat en sjundedagsadventist/livets ordare (hur vanlig är den kombinationen egentligen?) och fått höra om grekisk-ortodoxa kyrkans syn på de kristna i Grekland. Det var det sistnämnda som var mest spännande. Satt och pratade med en grekisk vän om lite allt möjligt och kom in lite på grekisk-ortodoxa kyrkan och hennes egen församling. Ortodoxa kyrkan såg på henne och de kristna i Grekland som kättare/hereteriker och den ekumeniska kartan såg väldigt annorlunda ut jämfört med i Sverige.

Hon kände sedan tidigare till Livets Ord och Ulf Ekman och jag berättade lite för henne om hans ekumeniska inriktning och skrifter och uttalanden senaste åren och hon kunde knappt tro vad hon fick höra. Berättade om de täta kontakterna mellan frikyrkor och ortodoxa kyrkor och katolska kyrkan och om hur man på många håll ser de historiska kyrkorna som förebilder. Berättade om pingstpastorn Peter Halldorf och vad han stod för. Berättade om panelsamtalet på Livets Ord mellan Anders Arborelius, Ulf Ekman och Peter Halldorf där den sistnämnde säger att det skulle vara "nödvändigt att böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet." Hon fattade inte riktigt vad som pågick.

Känns skönt att prata med någon som har ett totalt utifrånperspektiv, som inte blivit "grodkokad" av Ulf Ekman, Peter Halldorf, Sten-Gunnar Hedin, Dagen, Världen idag m fl. Är frikyrkan verkligen så uttorkad och desperat att man är beredd att ta till vad som helst bara för att känna sig lite bättre och större? Är man beredd att byta ut evangeliet som t ex Joel Osteen i USA gjort bara för att få folk till kyrkorna? Är verkligen ett växande medlemsantal viktigare än människors frälsning? Ibland undrar man.

Hur som helst känns det skönt att bara kliva steget utanför "grodgrytan" ibland och ta tempen på vattnet. För onekligen dras man ju själv faktiskt med lite, svensk som man är, vill man inte peka ut att något som så många tror skulle vara fel och falskt. Man tänker, vem är jag egentligen att säga att något är fel, jag har ju inte alla rätt. Man kanske skulle vara lite modigare...